Reflektion 3 av del 3 i lärare av i morgon.

Inlägg 1

I de tidigare delarna av boken har man tittat bakåt i tiden, men i denna del har man riktat den mot framtiden. Med det menar man i boken att man ska planera framåt och försöka utveckla läraryrket. För att lyckas med detta använder man olika tendenser som nämns tidigare i boken som styr utvecklingen inom skolan. Dessa tendenser styr nu skolans utveckling inom följande områden. Skolans uppdrag och styrning, lärararbetes karaktär, lärarförbundens professionaliseringsinriktningar samt utvecklingen inom forskning om lärande.
Boken drar också upp att det är viktigt att lärarna hela tiden försöker utveckla sig inom sina ämnen. Detta för att de kan anpassa sig till omgivningens förväntningar.
När de pratar om detta i boken tar de ett citat skriven av Carola Aili som betonade detta.
”De måste utveckla ett kunskapssystem som bidrar till kårens förmåga att anpassa sig till omgivningens förändringar och som fokuserar på avvikelserna, som undviker rutinisering… och som avskiljer yrkesrepresentanter med dristande kompetens från kåren”.


Inlägg 2
Senare i boken står det att den moderna skolan ska försöka vara en skola för alla människor som ska vara med och forma den samhälleliga samvaron. Med detta menas att de ska ha förståelse i att medverka på olika sätt inom kulturella sammanhang, tillsammans med andra med olika bakgrund och livsstillar, hantera situationer de inte upplevt tidigare och plikttrogna m.m.
Den säger också att det blir alltmer nödvändigt att människor som kan leva med osäkerhet, kan fatta ett beslut tillsammans med andra och klarar av att orientera sig i ett samhälle utan självklarheter. Man måste också kunna utveckla ståndpunkter samt förmedla dem och argumentera för dem.
I slutet av del 3 berättar de om en föreläsning som hölls den 5 maj 1998 av Sven-Eric Liedman och han ville upplysa om hur människors synsätt har förändras under historiens gång. Han sa ungefär så här om vilken roll skolan hade. Det han tyckte var ”skolan var det mäktigaste redskapet för att förändra samhället i önskvärd riktning”.
Han fortsätter också med att säga.
”Men också revolutioner har satt skolan i centrum, redan därför att det är genom den som deras resultat kan föras vidare och deras andra vidarebordras till nya släkten. Snart nog genomsyras också revolutionärerna av reformismens huvudtanke att det är genom nya generationers insikter som en grundläggande förändring kan ske”.
Det som jag tycker att texten berättar om är att samhället inte skulle klara sig utan en skola som kan lära nästa generation vad den kan tänkas behöva.